Höft- och Armbågsröntgad!
Promenad ut till Brändöhamn
Här är en bild från Brändöhamn. Det ser mycket mörkare ut på bilden än vad det egentligen var.
Veterinärbesök och Aha-upplevelse:)
Angående henned röda fläck vid benet trodde inte veterinären att det hade något att göra med hennes haltande. Jag har märkt att nu när jag är i Vasa igen så kliar och slickar hon sig betydligt mer i Närpes än vad hon gör i Vasa. Veterinären funderade om det berodde på något som Akira gör i Närpes som hon inte gör i Vasa och att det kanske hade något med naturen att göra eftersom vi är betydligt mer ut i skog och mark i Närpes. Senare på kvällen när jag hade gått och lagt mig kom jag att tänka på allt skogs/dikes/åkerspringande. Hon blir ju betydligt mer smutsig under magen och i armhålorna i Närpes och allt som inte går att torka bort lämnar ju kvar i pälsen och faller av så småningom på täcket hon ligger på i Närpes. Ju smutsigare täcket blir desto mer kliar hon sig!! Tänk att jag inte har listat ut det här innan. Hennes täcke i Vasa blir ju aldrig smutsigt eftersom vi alltid rör oss i stadsmiljö och hon slipper inte att smutsa ner sig som i Närpes.
Nu blir det att tvätta täcket ofta samt se till att hon inte blir så smutsig ute, och blir hon det så ska jag antingen torka väldigt noggrannt eller tvätta henne. Fina saker! Hoppas att det ger resultat! :)
Tekniset Nelson Akira
Jag jag lärde Akira att ha den på sig genom att klicka (och belöna) när hon satt stilla med mössan på huvudet. Det blev några fina bilder. Visst skulle inte Akira också kunna jobba i affären då hon redan har klädseln?
Bus med golvmopp igen
Akira är lite lessen när hon har mist sin kompis Atte här i Vasa. Därför gick vi igår och hälsade på hos Malin, Niklas och Kleo. Vilket varmt välkomnande vi fick, speciellt Akira från Kleos sida, haha (not). Efter att Kleo hade lugnat ner sig lite började leken de alltid leker, dvs. Akira tar en leksak/ben i munnen och springer undan Kleo som springer efter. Det höll dom på med i ca 40 minuter tills vi beslöt oss för att ta en promenad ner till parken så att dom fick busa ännu mer.
På vägen dit mötte vi plötsligt en lös hund och hans ägare. Hunden var utan päls på många ställen på kroppen och på de ställen där den hade päls var den riktigt tovig och äcklig. Dessutom såg jag att den hade en massa röd färg på ryggen. Hundens ägare såg ungefär lika fin ut utseendemässigt. Jag blev arg på att han inte tog fast hunden och samtidigt rädd för att hunden skulle komma fram till Akira, vilket i sin tur ledde till att Akira också blev upprörd och skällde åt den andra hunden. När Akira hade lugnat ner sig vågade jag gå förbi dem med hjärtat i halsgropen. Tur att det gick bra i alla fall.
När vi kom till parken släppte vi lös vilddjuren för att busa. Det gick folk ca 20 meter ifrån oss, vissa hade t.o.m. små vita golvmoppar med sig och jag är glad att Akira höll sig borta från dem. :) Ägaren till den ena hunden visslade för att den skulle komma och då trodde Akira att han ville henne något, så hon sprang glatt iväg mot honom men jag hann stoppa henne halvvägs och hon kom tillbaks genast. :)
På sistone har jag sett att hon har en konstig röd fläck i armhålan på ena framtbenet. Har ingen aning vad det kan vara. Ibland tycker jag att hon haltar lite när hon har sovit länge och är lite stel, men jag kanske inbillar mig? Det blir väl att åka in till veterinär om det inte går om snart.
Tränat på brukshundsplan
Dom har ju också en agilitybana, eller rättare sagt, en föredetta agilitybana som vi testade lite med när vi kom tillbaka från promenaden. Jag hade henne att gå över A-hindret, bommen och några hopphinder som var i bättre skick. Det var roligt att se att hon vågade sig över A-hindret och bommen nu, eftersom hon inte har vågat sig på dem tidigare när vi varit på denna plan. :)
Sen gick vi vidare till ett litet bruks A-hinder som man lär hunden gå över först innan man går vidare till det stora. Jag kunde ju inte motstå frestelsen att se om Akira vågade sig över det och det gjorde hon förståss hur lätt som helst. Sen tyckte jag att det var dags för oss att åka hem igen så jag gick tillbaka till den stora planen för att hämta mina saker och då ser jag det stoooora branta bruks A- hindret så där mitt på plan. 10 sekunder efteråt var Akira över det, haha. Det är så bra med Akira att hon gör först och tänker sen. Så bara för att se om hon skulle göra det en gång till så gjorde vi det en gång till och fint gick det. Helt otroligt! :)
Här är två bilder från söndagens promenad:
Tillbaka i Vasa på gott och ont
Nu när vi är i Vasa på vardagarna får inte Akira springa lös på promenaderna utan det blir en massa koppelgående och helt enkelt "no fun" för Akira. Speciellt då kompisen, favoriten, förebilden Moll the Boll är i Närpes så de bara kan ses på helgerna.
Vi kom just in från en någorlunda lång promenad och jag har konstaterat att de promenader vi brukade gå förr när vi var i Vasa inte alls räknas som några långpromenader längre. Varken jag eller Akira blev trött av att gå en av de gamla promenadrutterna så vi fick ta en liten omväg hem för att det skulle kännas som att vi har gjort någonting.
Jag konstaterade också att Akira inte alls hade så stort problem med andra hundar som jag trodde hon skulle ha nu efter flera månader i Närpes med nästan inga hundmöten överhuvudtaget. Vi mötte först en fet labrador som kom ut bakom en husknut ganska nära oss. Sen kom en kvinna med 3 st border collies och sist på vägen hem mötte vi en jättesuperglad jaktlabrador unghund som bara hoppade och drog och ville fram och hälsa på Akira. Akira skällde inte en enda gång! Det stämmer det som konstaterats tidigare: är jag lugn, så är Akira också lugn. :)
