Snart vår och nytt halsband
Vi var till Vasa i fredags för att handla lite onödiga grejer och dessutom var jag och pratade med min handledare om slutarbetet.
Här är ett foto från gårdagens promenad på Kiren med hennes nya halsband:
Snygg-pipen! :)
Skidat med draghund
Gonatt på er :)
Goliatleden och kälkdragnin
Ida med hundarna Molly och Milou, Pia, Kent, jag och Akira for ut för att gå en bit av Goliatleden som går här i Närpes. Hela är 18 km lång men vi gick bara en del av den. Precis när vi kände att det började bli dags för grillpaus kom vi till denna rastplats där bilderna är tagna. Det var ganska kallt ute så det var tur att vi hade med täcken till hundarna då vi hade paus, eftersom det ångade värme av deras ben. Vi var ute i lite mer än 3 timmar och efter denna promenad märkte jag på Akira att hon var nöjd när vi kom hem. Längesen jag sett Akira vara nöjd efter en promenad. :)
Pia, Milou, Ida å Molly
Nu när vi har haft snö lite längre än vanligt har jag passat på å köpt en dragsele åt Akira. Det har varit i användning några gånger nu och Akira drar kälken hur bra som helst. Vi brukar lägga på en sten på sätet så att det är lite motstånd. Akira drar bra med bakbenen precis som hon ska och man ser speciellt bra hur musklerna arbetar i låren i uppförsbackar.:)
Religiös dåre del 2
Vi började med att forsätta på momentet sitt under gång, först under baklängesmarch. Efter 10-15 repetitioner bytte jag om till vanlig ligg och stå under gång, dessa fungerade perfekt. Sen blev det platsliggning med dold förare. Efter ungefär 30 sekunder in på platsliggningen hör jag en bil starta (en av dem som stod parkerade redan på parkeringen) och jag var ju säker på att de skulle åka därifrån. Det var svårt att höra där jag stod gömd bakom en kyrkstall att bilen hade tagit en sväng ner på parkeringen förbi Akira istället. Efter en stund insåg jag vad som hade hänt, bilen hade kört endast 3-4 meter ifrån henne och när den hade kört iväg en bit ner längs parkeringen gick jag fram för att kolla läget och hon låg fortfarande som jag hade lämnat henne! Det blev verkligen grym störningsträning väldigt tidigt i momentet, men kanske det bara var bra ändå, eftersom hon inte steg upp. :) När bilen svängde om för att åka tillbaka hade jag Akira att gå lite fritt följ medans den körde förbi.
Jag uppskattade längden på ett lydnadsklass 2 fritt följ som vi gjorde med några halter och nån helt om sväng i ett sträck innan hon fick belöning. Vi tog också några inkallningar som blev lite konstiga. Vissa gånger började Akira svänga runt bakdelen alldeles för tidigt medans hon sprang emot mig, vilket resluterade i att hon hamnade omsvängd och sittade 1-2 meter framför mig istället för vid sidan av mig och det såg riktigt dumt ut. Det var svårt att inte skratta åt henne där hon satt ett par meter framför mig samtidigt som hon försökte behålla position och hålla kontakten med mig genom att nästan vända huvudet upp o ner. Hon listade ut att något måste vara fel ganska snabbt så hon flyttade lite närmare mig tills jag var nöjd. Detta skedde inte bara en gång heller. Förhoppningsvis reder det upp sig till nästa träningspass. :)
Vi avslutade passet med några fina sitt under gång när jag gick framåt. Akira lär sig allt så snabbt så hon ger mig inte ens nån utmaning. Hon är för smart helt enkelt, hehe. :)
Religiös dåre dansar med vargar?
När vi gick förbi parkeringen till Närpes kyrka såg den väldigt inbjudande ut att träna på. Underlaget var perfekt och belysningen kunde inte vara bättre, dessutom hade jag med mig en påse med träningsgodis i fickan.
Jag passade på att träna platsliggning med dold förare och sitt under baklängesmarsch omväxlande med ligg och stå under gång för att Akira skulle lära sig skillnaden på momenten. Med jämna mellanrum tog vi en lekpaus och eftersom jag inte hade med mig nån leksak blev det mer att springa runt och jaga varandra och brottas lite, därav rubriken. Det är väl inte så vanligt att man kl 11 en söndagskväll tramsar omkring med sin hund på kyrkoparkeringen i Närpes kan jag tänka mig.
Träningspasset gick i alla fall jättebra som vanligt så jag är nöjd.
Gonatt på er! :)
Promenad med Malin å Kleo + en kul men lång bild
Vi gjorde också en liten uppletandeövning, Malin gömde min mössa en bit in i skogen, så långt att hon var utom synhåll för oss. När hon kom tillbaka hade jag Akira att sätta sig i fotposition innan hon fick springa iväg och leta upp den. Akira brukar alltid vara så pass taggad på uppletandeträningarna att hon tar mitt första ord jag säger som ett "varsågod, spring å leta" kommando. Men inte den här gången. Nu hoppade hon snabbt in i position och väntade snällt på "sök"-kommandot. När jag sen sade sök sprang hon iväg som ett skott och kom tillbaks nästan genast med mössan. Duktiga lilla Pipen! :)
Jag hittade några gamla, men roliga, bilder på datorn idag som jag trixade till en liten serie av. Här är resultatet:
Busat med en Vit Herdehund
Vi gick till parken bredvid minimani så att de fick springa fritt och busa på så mycket de ville. Så här kul har nog inte Akira haft det i Vasa sen Atte flyttade. Roligt att vi har hittat en hundkompis i Vasa igen! Sen när vi träffas någongång då det är ljust ska jag ta med kameran och ta några bilder så ni får se två riktigt vackra hundar! :)
Promenad ut till Brändöhamn
Här är en bild från Brändöhamn. Det ser mycket mörkare ut på bilden än vad det egentligen var.
Bus med golvmopp igen
Akira är lite lessen när hon har mist sin kompis Atte här i Vasa. Därför gick vi igår och hälsade på hos Malin, Niklas och Kleo. Vilket varmt välkomnande vi fick, speciellt Akira från Kleos sida, haha (not). Efter att Kleo hade lugnat ner sig lite började leken de alltid leker, dvs. Akira tar en leksak/ben i munnen och springer undan Kleo som springer efter. Det höll dom på med i ca 40 minuter tills vi beslöt oss för att ta en promenad ner till parken så att dom fick busa ännu mer.
På vägen dit mötte vi plötsligt en lös hund och hans ägare. Hunden var utan päls på många ställen på kroppen och på de ställen där den hade päls var den riktigt tovig och äcklig. Dessutom såg jag att den hade en massa röd färg på ryggen. Hundens ägare såg ungefär lika fin ut utseendemässigt. Jag blev arg på att han inte tog fast hunden och samtidigt rädd för att hunden skulle komma fram till Akira, vilket i sin tur ledde till att Akira också blev upprörd och skällde åt den andra hunden. När Akira hade lugnat ner sig vågade jag gå förbi dem med hjärtat i halsgropen. Tur att det gick bra i alla fall.
När vi kom till parken släppte vi lös vilddjuren för att busa. Det gick folk ca 20 meter ifrån oss, vissa hade t.o.m. små vita golvmoppar med sig och jag är glad att Akira höll sig borta från dem. :) Ägaren till den ena hunden visslade för att den skulle komma och då trodde Akira att han ville henne något, så hon sprang glatt iväg mot honom men jag hann stoppa henne halvvägs och hon kom tillbaks genast. :)
På sistone har jag sett att hon har en konstig röd fläck i armhålan på ena framtbenet. Har ingen aning vad det kan vara. Ibland tycker jag att hon haltar lite när hon har sovit länge och är lite stel, men jag kanske inbillar mig? Det blir väl att åka in till veterinär om det inte går om snart.
Tillbaka i Vasa på gott och ont
Nu när vi är i Vasa på vardagarna får inte Akira springa lös på promenaderna utan det blir en massa koppelgående och helt enkelt "no fun" för Akira. Speciellt då kompisen, favoriten, förebilden Moll the Boll är i Närpes så de bara kan ses på helgerna.
Vi kom just in från en någorlunda lång promenad och jag har konstaterat att de promenader vi brukade gå förr när vi var i Vasa inte alls räknas som några långpromenader längre. Varken jag eller Akira blev trött av att gå en av de gamla promenadrutterna så vi fick ta en liten omväg hem för att det skulle kännas som att vi har gjort någonting.
Jag konstaterade också att Akira inte alls hade så stort problem med andra hundar som jag trodde hon skulle ha nu efter flera månader i Närpes med nästan inga hundmöten överhuvudtaget. Vi mötte först en fet labrador som kom ut bakom en husknut ganska nära oss. Sen kom en kvinna med 3 st border collies och sist på vägen hem mötte vi en jättesuperglad jaktlabrador unghund som bara hoppade och drog och ville fram och hälsa på Akira. Akira skällde inte en enda gång! Det stämmer det som konstaterats tidigare: är jag lugn, så är Akira också lugn. :)
Molly the killerdog och en bild på två gurkor
Ikväll har jag och Akira varit ut med Ida och Molly på promenad. Vi gick längs en skogsväg så att hundarna fick springa lösa och busa på våra villkor. I något förvirrat ögonblick föreslog jag att vi skulle träna uppletade, med en hund i gången. Jag gick iväg och gömde min keps/skåvaluuv/my lööv i gräset och gick tillbaks till Akira och skickade iväg henne. Hon hittade den snabbt och kom tillbaks med den genast.
Nu var det alltså Mollys tur. Eftersom inte Ida hade med sig nån sak gick jag med på att använda min keps igen. Ida har tränat mycket på just att Molly ska hämta saker och komma tillbaks och ge dem till henne så jag oroade mig inte desto mer över det. Molly lade iväg efter kepsen och hittade den genast, sen var det dags för lite PLAYTIME OF DOOM!!!!! Molly (fröken rottweiler) bet, kastade, sparkade, ruskade, slängde, TUGGADE och höll på hur länge som helst och jag skulle gärna ha velat se mina ansiktsutryck just då. Efter många försök av Ida att få Molly att komma till henne med kepsen kom hon äntligen närmare och Ida fick tillbaks min stackars halvdöda keps. Den var minst sagt nerdregglad. Totalt genomblöt på vissa ställen, och dessutom bitmärken här och där. :P Som tur var lyckades hon inte bita sig igenom tyget, otroligt men sant. :)
Det blir väl att tvätta den och med hammare och hårt underlag slå bort bulorna om det går. Min lilla fina keps får då vara med om allt möjligt.
Efter promenaden åkte vi in till växthuset som Ida har hand om och stängde dörren och då passade hon på att ge mig en gurka och några tomater. Jag blev tvungen att ta kort av den, samt en normalstor gurka och en tomat. Känsliga tittare varnas pga chockerande bild:
Cyklat med djuret
Hon drar på i selen ganska bra när hon är kopplad till springern. Då jag däremot har kopplet i handen och hon är kopplad till halsbandet så drar hon inte alls, utan springer lugnt och bra bredvid cykeln. Frågan är vad som är bättre då? Det är ju helt klart farligare när jag inte använder springer. Borde jag köpa en springer och träna mer på den isåfall?
Nu när hon måste vara hemma ensam många timmar om dagen är det skönt att ha något som hon faktist blir trött av. Så jag brukar stiga upp lite tidigare så jag hinner gå först en rastningsrunda som på samma gång blir en uppvärmningsrunda, sen blir det lite cyklande och slutligen en kort runda till fots igen för att kyla av henne långsamt. Jag känner mig som en duktig matte! :)
Långpromenad
Det är så skönt nu när det börjar bli vår och varmt och fint. Över påsk har det ju varit oerhört vackert väder. Man skulle kunna vara ute hur länge som helst.
Nu ligger Akira faktist halvdöd i sängen och sover (!). Det känns bra. Antagligen får hon bara en kort promenad imorgon då jag har en tent att läsa på, så det passade bra med en extra lång ikväll. :)
(Det står här att dom ska uppdatera bloggsystemet till blogg.se natten till fredag och lägga till lite nya funktioner. Hoppas det blir bra. )
Nu skall jag verkligen behöva gå i duschen. Jag skulle vilja ha en sån där pensionärsstol/pall så jag inte behöver stå... eller kanske jag ska lyfta dit sängen? ;D
Nåja, här är två bilder från denna helg:
Akira energibomb?
När jag kom hem gjorde jag ett av mina tusentals skolarbeten färdigt och började sen fundera på kvällens promenad. Jag frågade Linda om hon och Atte ville komma med och de var också just påväg ut så vi fick sällskap. Vi släppte hundarna i början på en öppen plats och jösses vad de busade länge. Det var riktigt roande att se på när de höll på, bl.a. hoppade Akira mitt i leken över Atte som blev aningen förvånad. :)
Efter ett tag fortsatte vi koppelpromenaden ner via Åbo Akademi och sen upp till torget. Där tränade vi lite platsliggning och annat smått och gott. Akira hade verkligen mycket att titta på samtidigt som hon försökte koncentrera sig på träningen. Platsliggningen gick bra, även om hon ställde sig upp en gång. Det blev jättebra störningsträning med folk som gick förbi och t.o.m. en annan hund passerade när vi höll på med platsliggningen. Jag gick och ställde mig på kopplet och försökte fö henne att ligga kvar, men icke. Hon satte sig upp men rörde sig inte ur fläcken och visade inga tecken på osäkerhet mot den andra hunden. Mycket bra iallafall! :)
Hundmöten har på sista tiden börjat gå riktigt bra. Hon är lugn och tar kontakt med mig om jag säger hennes namn. Hoppas att det håller i sig. :)
Nåja, väl hemma igen, 1 h 20 min efter att vi hade gått konstaterade Linda och jag att nu är nog hundarna trötta och nöjda. Men det var helt fel, åtminstone för Akiras del. När vi kom in gav jag henne mat som hon genast glufsade i sig, sen lade hon sig ner i kanske 2 min och börjar sen brottas med en leksak. SUCK! Blir hunden aldrig trött? :D
Snö!
Här är en bild från en kortare promenad tidigare idag:
Akira och Atte på äventyr!
Nåja, idag har vi varit ut på promenad igen med Linda och Atte samt tränat lite. Akira var ganska ofokuserad vid träningen eftersom det var fel tidpunkt på dagen.. hmm. Jag hoppas att många lydnadstävlingar är kvällstid sen, ifall jag inte får igång henne tidigare på dagen. :P Hennes energi var det dock inget fel på, inte Attes heller för den delen.
Det märks tydligt att Akira är försiktigare med Atte än vad hon är med Molly, men då är ju också Molly the Rottweiler of Steel så hänger man i nacken på henne under promenaden gör det inte så mycket. :D
Vi gick också längs en promenad stig där det kom folk emot nu som då. Jag var lite osäker först vad Akira skulle göra och tog fast henne de första gångerna vi mötte någon. Men sen efterhand visade det sig att hon inte alls brydde sig i de förbipasserande människorna och jag kunde ha henne att springa löst invid mig utan problem. Duktiga lilla 11 månaders vildkanin! :)
Skoj i Vasa
Denna vecka har hittills varit ovanligt rolig för Akira. Jag tror att hon har tyckt att Vasa är ganska tråkigt när det mest blir koppelpromenader. Dessutom har hon inte haft några hundkompisar heller tills nu.
I måndags var vi nämnligen ut på promenad med Linda och Atte. Atte är en jättehärlig kooikerhondje på 2 år. Akira har verkligen en förebild hon kan ta efter nu. ;) Vi gick runt metviken och genom en park på Brändö där de fick springa lösa. Där körde Akira lite med sin vanliga taktik "skäll-högt-o-gällt-i-örat-så-att-han-mister-tålamodet-och-börjar-jaga-henne", men det funkade inte riktigt nu. Sen när vi var hem igen tränade vi platsliggning och lite annat på gården. Akira lägger sig snett ibland vilket jag skulle behöva träna bort. Väldigt kul är det när både Linda och jag klickertränar. :)
Igår när jag var ledig 1½ timme i skolan åkte jag hem och gick ut med henne igen runt metviken, men en lite annan rutt. Precis när jag konstaterat att vi antagligen får börja gå hemåt igen såg jag en flicka träna en stor svart hund i samma park som vi var i med Linda och Atte. Jag passade på att gå närmare den andra hunden och träna lite själv. Efter en stund ropade flickan på finska om vi skulle släppa dem lösa och låta dem busa lite. Sagt och gjort, hundarna höll på i säkert en halvtimme och jagade varandra, lekte med pinnar och brottades. Det visade sig att Lurjus som den andra hette också var 11 månader. Han var en blandning mellan engelsk setter och rottweiler, men jag såg inte något likhet med någon av de raserna. :D Han såg väligt speciell ut, men hade ett trevligt sett och hade precis lika mycket energi som Akira. Jag själv fick passa på att träna på min finska, vilket verkligen behövdes.
När vi gick hem sen var Akira faktist trött. Roligt att se henne trött någongång också. Ju äldre hon blir desto mer sällan ser jag henne trött.
Det har snöat en hel del på sistone och idag var det riktigt vackert väder. Jag passade på i morse före jag åkte till skolan att gå en ~45 minuters promenad. Akira hade åter igen energi som skulle räcka till en hel armé.
Nu åter till skolarbetet....
Det här börjar ju bli skrattretande...
Vädret alltså. Jag menar, hur länge orkar det hålla på? Det är nästan så att jag längtar tillbaks till förra vintern när det var minus 28 grader och bilen inte startade och jag blev tvungen att gå till skolan. Fast jag såg ut som en arktisk upptäcksresande så frös jag ändå och när jag kom fram såg jag ut som en frys som snarast borde avfrostas. Det var tider det! Tänk om man ens hade en vacker vinterdag med is på fjärden och snö på marken, men inte ens det.
Varför så upprörd på vädret kanske ni undrar?
När man varje gång kommer in från promenad med hunden och känner sig som ett blötdjur är det inte så att man hurrar direkt. Dessutom har man en grå hund med sig in, som egentligen ska vara vit, som man lägger in på wc tills man klätt av sig själv. Hunden har dessutom skakat av sig allt äckelvatten uppefter väggarna när man kommer in för att torka av henne, då känns det som bäst. Efter det ser det ut som att nån haft lös mage och spritt ut det under högtryck lite här och där på väggarna. Det var allt för idag. Tack för mig.
Lääänge sen sist
Vad har Akira och jag gjort då sen jag skrev sist?
Det har blivit en massa promenerande med Molly och Ida. Vi har hunnit upp på Bölebergen två gånger och haft sk. perfekta promenader. :) Dvs, även om det är tungt och jobbit, att med två energibomber gå i koppel först 5-10 minuter för att värma upp dem, så är det ändå värt mödan. Efteråt släpper vi dem lösa så dom får springa och hoppa och göra nästan precis vad dom vill. När dom är ordentligt uppvärmda har vi gått genom skogen och upp på berget i böle. Det märks tydligt hur roligt dom tycker det är att springa/hoppa runt i skogen och det är verkligen bra för dem att inte bara gå på raka vägar hela tiden. Tillslut på vägen hem blir det också ca 10 minuter i koppel för att kyla ner hundarna långsamt. Då brukar dom iallafall vara lugna och nöjda och går helt fint och lugnt i kopplet.
Vi har gjort en hel del annat också men det orkar jag inte skriva nu.
Här är iallafall en bild som blivit tagen sen sist jag skrev här. Den föreställer Niklas' lilla söta rottisvalp Milou:
Jag måste också visa upp min skicklighet inom matlagning. Undrar vad det ska föreställa....
Sådär! Nu ska jag försöka att skriva nästa inlägg inom en månad. :)
Perfekt promenad (nästan)
Vi bestämde oss för att först gå en bit med dem i koppel, sen låta dem springa fritt och busa huvudet av varandra ett tag och sen slutligen gå en sträcka i koppel igen.
Akira var till en början väldigt omöjlig, så hon fick sitta ensam uppbunden en bit bort ett par gånger. När vi väl kom till platsen där de skulle springa fritt blev det verkligen kaos. Vi gick ut på en stubbåker. På just sådana öppna platser brukar de alltid springa och jaga varandra i 120 km/h runt, runt, runt. Efter ett tag av busande såg jag en strimma av blod längs Akiras ansikte. Hon hade antagligen rispat sig på Mollys någon tand eller klo, eller kanske på stubben på åkern. Såret var inte så stort så det slutade blöda ganska snabbt. Dessutom torkade hon av sig bloden på Idas byxor, "man tager vad man haver". :D
Vi avslutade som sagt med en koppel runda till sist. Så borde vi också göra i fortsättningen. Uppvärmning, full fart och bus och sist "nervärmning", haha. Vad det nu heter...? :)
Allt som allt blev det ca 50 minuter promenad. Akira verkade inte särskillt trött. Hon börjar verkligen orka bra på lite längre promenader nu också. I vår siktar Ida och jag på att, med hundarna, gå den där vandringsleden vid Bötombergen på ~ 8 km. Det kommer att bli kul, väntar redan. :)
