vitherdehund

Jag brukar nästan alltid före jag går ut å gå med Akira bestämma vilken rutt jag ska gå, men inte denna gång. Det blev så att jag gick till ett ställe och därifrån till ett annat. Vi gick också ner till stranden vid universitetet på brändö för att träna lite bakdelskontroll. När vi var färdiga konstaterade jag att vi varit ute ganska länge nu och jag började bli trött i benen, vilket ganska sällan händer, och då hade vi ännu en bra bit kvar hem.

Det är så skönt nu när det börjar bli vår och varmt och fint. Över påsk har det ju varit oerhört vackert väder. Man skulle kunna vara ute hur länge som helst.

Nu ligger Akira faktist halvdöd i sängen och sover (!). Det känns bra. Antagligen får hon bara en kort promenad imorgon då jag har en tent att läsa på, så det passade bra med en extra lång ikväll. :)

(Det står här att dom ska uppdatera bloggsystemet till blogg.se natten till fredag och lägga till lite nya funktioner. Hoppas det blir bra. )

Nu skall jag verkligen behöva gå i duschen. Jag skulle vilja ha en sån där pensionärsstol/pall så jag inte behöver stå... eller kanske jag ska lyfta dit sängen? ;D

Nåja, här är två bilder från denna helg:

Här är allt jag ser på "bedömningspappret" som Akira fick i Tammerfors:


Erittäin nuorekas, vielä ilmavan (?) ja siron vaiku antava narttu.
Turhan hajuvalpaiset käpälät ja vielä niukka eturinta.
Pää saa kokonaisuudessaan voimistua, kuono on silmien aita (??) vielä täyttymätön.
Melko vaaleat silmät ja pitkät korvat. Hyvät takakulmaukset ja kiinteä ylälinja.
Niukat (?) takakulmaukset. Saisi liikkua ulottuvammalla sivuaskeleella ja
kantaa itsensä paremmin. Hyväksyttävä häntä liikkeessä.
Etuliikkeidu (?) tulee kiinteytyjä. Tarvitsee aikaa.


Tyvärr kunde jag inte ladda upp själva pappret eftersom texten blev så otydlig när jag förminskade det och det var ju ganska mycket jag inte förstod av texten som ni ser. Men det är ju alltid något! :)

Idag har jag varit till ridhuset och filmat lite igen. Denna gång utnyttjade jag min far att filma och det blev mycket bättre resultat med en gång. Akira jobbade på bra som hon har gjort de senaste gångerna och det ser någorlunda bra ut. Jag har märkt en del fel som jag gör som jag skulle behöva komma ihåg att göra något åt. :) Men iallafall, så håller jag vänsterarmen ganska bra neråt nu. :D

Kvalitén är inte nu heller så bra. Här är filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=vWi5SKDmmbE



I fredags filmade jag Linda och Atte lite också när de var hit och tränade. Här är den filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=ZeSynugC18I


Om du Jessica vill ha upp filmen av dig och Nikki också så säg till så slänger jag upp den.

Akira betedde sig jättebra medan vi väntade på att få gå in i ringen och likaså när vi var i ringen. Hon stod så fint och satte sig inte ner en enda gång. Domaren var väldigt noggrann och tittade länge på varje hund så det blev för Akira att hålla ut ett tag. Domaren kollade faktist tänderna själv på Akira, fast det har blivit bestämt att dom inte ska göra det. Tydligen får dom ändå göra lite som dom vill. Tandkollningen gick JÄTTEBRA. Fast domaren tog ett ordentligt tag runt nosen på henne så att hennes hand t.o.m. kom lite över ögonen så fann sig Akira i det som om hon inte har gjort något annat i hela sitt liv. Hon tog inte ett enda steg ifrån domaren. :) Akira har verkligen blivit mer själsäker med såntdär, åtminstone inomhus.

Resultatet sen blev inte så lyckat, det slutade med en fjärdeplats i vår klass men jag är ändå väldigt nöjd. :) Jag har nog bedömningspappret här men det är lite svårt att se vad det står på vissa (rättare sagt ganska många) ställen. Om jag kommer ihåg ska jag ta med pappret till Vasa och scanna in det där så får ni tyda själva. :D Huvudsakligen så stod det att hon behöver bli lite kraftigare och växa till sig lite.

Detta var vår tredje utställning och vi har kanske varit på 3-4 Match Shower, så det är kul när det faktist ger resultat. Eftersom Vit Herdehund är en grymt osäker och nervös ras i sig känns det bra att vi faktist har kommit så pass långt som vi har gjort. Om man tänker på vår första match show där jag var tvungen att hålla handen full med godis framför henne så att hon inte skulle rusa iväg vettskrämd när domaren kom fram och jämför med nu, när jag kände att hon var så säker och lugn att jag inte ens behövde ta upp godis ur fickan, så är det kul att man ser hur tydligt hon har utvecklats. Vårt stora mål med tillgänglighet, som det kallas, är nu att hon även ska tillåta okända människor utomhus att få hantera henne.


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Igårkväll lekte jag med ett program Kent hade på datorn och mixtrade ihop lite, med musik, från valpträffen i somras. Kvalitén är väldigt dålig men man ser ju ändå det viktigaste ;)

http://www.youtube.com/watch?v=_GI8p3IeWCQ

Idag har vi tränat i ridhuset/växthuset igen. Vi var så många som fyra stycken: Maria med Nora, Linda med Atte, Jessica med Nikki och förståss jag och Akira. Vi tränade enskillt i den ordning jag räknade upp oss.

Eftersom Akira alltid brukar vara grymt intresserad av lukter trodde jag inte alls att det skulle gå så bra som det faktist gjorde. Vi tränade lite fritt följ, ligg under gång och platsliggning (hon klarade 2 minuter!! :D). Det är så roligt att träna nu för det känns som om vi faktist går framåt i träningen. Både jag och Akira tycker att det är roligt och det är ju precis så det ska va. :)

Jag har ju filmat en del på mig och Akira när vi har tränat, men det syntes inte så bra och dessutom hade jag ingen bakom kameran så vi är ganska långt borta mellan varven. Jag tror jag ska anlita en filmare på söndag och filma lite ute om det är bra väder. Om jag en gång ska filma och lägga upp på nätet måste det ju se ut för något också. :)

Nu ska jag packa lite grejer till utställningen imorgon. Usch vad spännande det kommer att va.

För ungefär en timme sen ringde jag åt Jessica och skröt med hur fina läggande under gång Akira gjorde ikväll. Jag berättade att jag filmade och att jag skulle lägga upp det här i bloggen. Men vet ni vad! Just då som det gick som bäst, just när sånt fungerade som inte brukar fungera, ja då hade jag inte kameran påslagen! Jag trodde ju att den filmade och jag var så nöjd att jag hade fått det där på film men nej... :(

Jag filmade förståss en hel del annat också men det var ju sånt som brukar funka annars. Det jag har filmat laddar jag upp så sen, nu ska jag gå och lägga mig på soffan och mögla till en film.

På lördag blir det att åka iväg på utställning igen till Tammerfors. Vit Herdehund går redan kl 10 så det blir att stiga upp tidigt. 28 st är anmälda i rasen, så det blir hård konkurrens. ;) Jag hörde att åtminstone Jimi, av Akiras syskon ska dit. Förhoppningsvis kommer det nån mer också. :)

Ikväll har vi varit till växthuset i Kvevlax med Linda och Paulina och tränat. Paulina har en svart storpudel vid namn Ronja som Akira tyckte mycket om. :)

Nåja, träningen då: Akira var lite off och lyssnade inte så bra på mig. Det var ett tag sen vi var i det där växthuset och hon hittade lukter på marken som tydligen var mer intressanta än mig. Dessutom turades Linda och Paulina om att träna agility och det kunde ju inte Akira missa.

Linda visade oss en hopptekniksövning med flera hinder efter varandra, med så kort avstånd emellan hindren att Akira endast hann landa och ta sats för ett nytt hopp. I början hoppade hon faktist lite som en ko, men efter hand blev det bättre och hon hoppade riktigt smidigt så att det såg bra ut. Faktist en bra övning vi borde träna oftare på.

Efter träningen släppte vi hundarna att busa på åkern bredvid. Akira och Ronja var samma storlek men jag blev så förvånad när Paulina sade att hon bara vägde 18 kg. Det kunde jag aldrig tro. :D

Akira ligger fortfarande halvdöd på sängen fastän det var ett tag sen vi kom hem.:)

Nyligen har konstaterats att Akira inte har riktigt koll på hopptekniken i Agility. Det har i och för sig varit känt ganska länge men jag trodde inte att hon hade en konstant defekt hoppteknik. :D När hon hoppar slår hon ner benen i marken ganska hårt och det ser inte alls bra ut. Jag har inte alls reagerat på det förrän Jessica påpekade det och då syntes det ganska tydligt.

Det spelade ingen roll om vi hade hindret högt eller lågt ställt eller om hon kom över det med fart eller lite långsammare. Ida föreslog att vi skulle bygga en oxer, ett lite längre hinder, så att Akira måste sträcka ut sig ordentligt för att komma över. Det har vi inte testat än men nästa gång får vi se.

På kvällens promenad blev Akira hypokondrisk, alltså inbillningssjuk. Hon var fast besluten om att hon hade något under ena baktassen efter att hon hade uträttat behov nr 2. Hon sprang runt och hoppade och sparkade med tassen så att det såg riktigt roligt ut. Jag blev först orolig och tittade lite under tassen på henne medans hon såg ynklig ut. Där fanns ingenting alls, inte ens lite snö. När jag lade ner tassen igen var det som om inget hade hänt, hehe. Akira är skum ibland. :)

En sak jag har funderat på på sistone är hur man ska kunna träna och belöna vid rätt tidpunkt när man strävar till att få bakdelen rak i fritt följ. Akira har lite problem med att hålla kroppen helt rak, däremot så sätter hon sig bra vid sidan när jag stannar. Vi hade en sån övning på rallylydnaden i lördags att nån annan skulle stå bakom hund & förare och säga till när hundens kropp var rak i fritt följ, så att man då kunde belöna när hunden gick rätt.

Det är lite svårt att se själv när hunden går rak med bakdelen utan att vrida nacken av sig under tiden. Jag läste i Linda och Attes blogg att dom hade använt sig av en spegel för att träna bakdelskontroll. Det kanske skulle vara något att skaffa till hallen vi tränar i, så att man ser hur hunden ser ut ur olika vinklar. Det skulle iallafall vara bra för oss att ha.

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om hur lätt det har varit med Akira ända sen hon kom hem till mig när hon var 9 veckor. Jag har tänkt skriva att jag har sluppit allt som kallas spökålder och trotsålder. När jag lyssnar på min klasskompis Malin som nästan varje vecka har ett nytt problem med sin 6 månaders Sealy ham terrier inser jag hur lätt Akira faktist har varit som liten.

Ända tills dagen hon fyllde 1 år var hon som en ängel, kom alltid på inkallning och lydde överlag väldigt bra. När hon då blev 1 år förändrades en del. Nu kommer hon nästan aldrig direkt på inkallning, om hon alls behagar komma. Dessutom måste hon ha en bra dag för att lydnadsträningen ska fungera.
Jag är inte så orolig för något annat än inkallningen, den måste ju funka i alla lägen. Speciellt då jag ändå har henne lös så mycket iallafall och jag vill inte att hon ska få för stort viltintresse. Har lyckats hålla det nere ganska bra hittills.

Idag var vi på en liten kort rallylydnadskurs. Det kallas väl inte ens kurs eftersom vi bara har två träningstillfällen. Iallafall, rallylydnad är en ny och rolig gren som är en blandning av freestyle, agility och lydnad. När man tävlar eller tränar rallylydnad följer man en bana av skyltar. Varje skylt beskriver ett visst moment som man, med hunden, ska utföra. En annan sak som skiljer sig från den vanliga lydnaden är att man hela tiden får prata med hunden om man vill det, för att hålla hunden motiverad.

Johanna Rosendahl höll kursen och det var också hos henne vi var. Själva träningen för oss gick helt otroligt mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Akira var verkligen på hugget och jobbade på väldigt bra. Däremot när vi väntade medans de andra utförde momenten eller när Johanna förklarade något fick Akira tråkigt och bet i kopplet och hoppade av och an. Det tog jag inte så hårt iallafall eftersom övningarna gick så bra. :)

Akiras kliande verkar att ha lugnat sig lite. Jag har ingen aning fortfarande vad det berodde/beror på, men som det är nu så kliar hon inte sig så mycket att man behöver oroa sig. Kanske det var lamm & ris maten iallafall som det hela berodde på...