Regn, regn, strömavbrott och... regn!
Jag tror att det så gott som alla kvällar denna vecka har regnat då jag varit ute och gått med Akira. Varför kan det inte vara vinter på vintern?
På kvällens promenad gick alla hundmöten helt skit. Jag hade inte med mig klicker/godis eftersom jag ändå trodde att jag inte skulle gå så långt eftersom det regnade. Väl ute ändrades planerna och jag gick längre än beräknat och trotsade regnet. Vi mötte 3 hundar och jag försökte få Akiras uppmärksamhet, försökte "neja" hennes skällande men inget hjälpte.
Sen, då vi var påväg hem igen, mötte vi den sista hunden. Jag beslöt att jag skulle hålla mig helt lugn och inte alls bry mig om den andra hunden och se hur Akira skulle beté sig då. Vi närmade oss djuret på andra sidan vägen och jag märkte att jag hade grymt svårt att hålla mig lugn. Pulsen försökte skynda på sig lite, axlarna försökte spänna sig emot min vilja... Jag förstår nu varför Akira blir som hon blir vid hundmöten, det är för att jag blir likadan. :D
Jag drog flera djupa andetag och tittade rakt fram hade kopplet att hänga löst och var avslappnad i hela kroppen (iallafall så försökte jag vara det). Och vad händer då? Jo, schäfern på andra sidan vägen drar igång ett jäkla liv. Han skäller, hoppar, hostar och morrar. Jag försöker fortfarande att inte bry mig alls i den andra hunden och Akira uppför sig jättebra. Hon gick vid sidan och tittade på hunden, sen på mig lite fundersamt såg jag... Jag brukar väl inte beté mig riktigt sådär vid hundmöten så Akira blev förvånad och visste inte vad hon skulle göra. Hahaha, ja, detta är något jag absolut kommer att testa i fortsättningen. Det kan ju vara så att det har varit jag hittills som har varit orsaken till Akiras osäkerhet vid hundmöten... ojoj.
Dessutom hade vi just strömavbrott här. Akira ändrade inte en min medans jag blev hysterisk och började leta förgäves efter något att tända ljusen med. Efter 5-10 minuters bäcksvart mörker började jag llvarligt fundera på att gå och lägga mig, men då just därefter kom strömmen tillbaka och alla barnen blev glada och levde lyckliga i alla sina dagar.
The End.
På kvällens promenad gick alla hundmöten helt skit. Jag hade inte med mig klicker/godis eftersom jag ändå trodde att jag inte skulle gå så långt eftersom det regnade. Väl ute ändrades planerna och jag gick längre än beräknat och trotsade regnet. Vi mötte 3 hundar och jag försökte få Akiras uppmärksamhet, försökte "neja" hennes skällande men inget hjälpte.
Sen, då vi var påväg hem igen, mötte vi den sista hunden. Jag beslöt att jag skulle hålla mig helt lugn och inte alls bry mig om den andra hunden och se hur Akira skulle beté sig då. Vi närmade oss djuret på andra sidan vägen och jag märkte att jag hade grymt svårt att hålla mig lugn. Pulsen försökte skynda på sig lite, axlarna försökte spänna sig emot min vilja... Jag förstår nu varför Akira blir som hon blir vid hundmöten, det är för att jag blir likadan. :D
Jag drog flera djupa andetag och tittade rakt fram hade kopplet att hänga löst och var avslappnad i hela kroppen (iallafall så försökte jag vara det). Och vad händer då? Jo, schäfern på andra sidan vägen drar igång ett jäkla liv. Han skäller, hoppar, hostar och morrar. Jag försöker fortfarande att inte bry mig alls i den andra hunden och Akira uppför sig jättebra. Hon gick vid sidan och tittade på hunden, sen på mig lite fundersamt såg jag... Jag brukar väl inte beté mig riktigt sådär vid hundmöten så Akira blev förvånad och visste inte vad hon skulle göra. Hahaha, ja, detta är något jag absolut kommer att testa i fortsättningen. Det kan ju vara så att det har varit jag hittills som har varit orsaken till Akiras osäkerhet vid hundmöten... ojoj.
Dessutom hade vi just strömavbrott här. Akira ändrade inte en min medans jag blev hysterisk och började leta förgäves efter något att tända ljusen med. Efter 5-10 minuters bäcksvart mörker började jag llvarligt fundera på att gå och lägga mig, men då just därefter kom strömmen tillbaka och alla barnen blev glada och levde lyckliga i alla sina dagar.
The End.
Kommentarer
Postat av: Linda & Atte
Hej!
Jomenvisst, vi bor på Lärkan II. I så fall har vi nog mötts på nån promenad, jag tycker mig ha hört klick från någon med en stor vit hund häromkring. =)Skoj!! Kan vi inte träna lite tillsammans, eller ta en promenad bara! Vi har akut behov av att träna med andra hundar, verkligen! Har ingen telefon för tillfället(lååång historia), men maila gärna eller PM på forumet, jag skriver gradu, så jag hänger vi datorn hela dagarna. Vi hörs!
Trackback
