vitherdehund

Hallå igen!

Jag har inte hunnit skriva på ett tag. Dessutom tror jag att ni, intresseklubben, redan känner till det jag tänker skriva här. Men jag tänker nu iallafall berätta det viktigaste.

I torsdags var jag på brukslydnadsträning igen. Vi började med en liten introduktion i uppletande som gick till såhär:

1. Man gick längs en skogsväg med hunden kopplad
2. Visade hunden att man tappade en leksak
3. Gick tillbaka till "början"
4. Skickade iväg hunden efter leksaken, som skulle komma tillbaka med den till ägaren.

Akira hade lite problem att hitta leksaken när jag hade skickat iväg henne. Det var ett litet "picatchu-kramdjur", som vi hade lånat av Tuula (kursledaren). Men efter en stund hittade hon den, tog den i munnen och återvände till mig. Jag har tränat just det där att hon ska hämta något och lämna av det i handen på mig ganska mycket på sistone, och jag antar att det var därför det gick så bra också. :) (På en skogspromenad häromdagen prövade jag också att ta en pinne som jag gick in med en bit i skogen och hade Akira att hämta. Hon tog rätt pinne av alla de andra som låg i närheten. En liten början på vittringsapporteringen som förekommer i lydnadstävlingarna sen.)
Under själva brukslydnadsträningen sen var hon jättetaggad. Jätteroligt att se att hon kan vara så ibland. Bra gick det, t.o.m. läggande under gång råkade gå väldigt bra en gång. ;)

Igår, lördag, var vi till Jessica och lade ett spår på en åker som fanns i närheten. Akira slarvade lite och hade lite väl brottom. Jag borde verkligen börja lära in spårapporterna så jag kan lägga ut dem i spåret sen så hon saktar ner farten lite.
Vi testade också lite markeringsträning med både Molly och Akira. Jag hade tyvärr glömt lösrullen vi tränat med hemma så Akira var väl lite fundersam när det plötsligt var en ny. Förhållandevis tyckte jag ändå att det gick bra för att vara första gången.

Idag har vi varit på Match-Show i Vasa vid Stenhaga. Det var i parkeringsgrottan vid Citymarket. Akira fick nummer 26 av 45 (?) deltagare i valpklassen. Akira var helt lugn under tiden vi väntade, fast det sprang hundar förbi henne hela tiden. Sen när vi gick i ringen betedde hon sig också över förväntan, inget hoppande eller flamsade överhuvudtaget. :) Lite osäker inför domaren var hon tyvärr. Domaren tyckte det var viktigt att hunden inte alls visade någon osäkerhet märktes det. Dessutom trodde hon att Akira var "sekarotu", dvs en blandras. När jag upplyste henne om att det var en valkoinenpaimenkoira verkade hon inte ens ha hört att det fanns någon sån?! Lite irriterande faktist, som domare bör man väl nog känna till de raser som man skall bedöma? Men eftersom vem som helst får vara domare på match shower ska man väl inte bli förvånad om någon inte kan sin sak fullständigt. För Akira var det en bra upplevelse. Vi fick ingen placering men det gör inget, vi tar nya tag igen den 13 oktober i Kvevlax. :)

Nu orkar jag inte skriva mer, tror jag fått med det viktigaste.

Take care now, bye bye then! :)

Igår blev Akira 7 månader gammal. Hon är nämnligen född den 22 februari 2007.

Jag vägde och mätte henne nu:

~ 59 cm
~ 25 kg


Jag läste i Vit herdehunds rasbeskrivning att en tik bör vara ca 55 - 61 cm. Så Akira är ganska stor fast hon bara är 7 månader. :)

Imorgon tänker jag ladda upp en bild här som jag tog igår av henne på en kissrunda. Jag försökte ställa henne i någon sorts utställningsposition, men jag måste säga att jag har inte den blekaste aning om jag ställde henne rätt.




Nu då jag tittar på bilden på datorn tycker jag att det där inte alls ser "rätt" ut. Frambenen ska väl gå mer rakt? och bakbenen har jag ingen aning om. Hjälp någon?! :)


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


På kvällens Agility gick hon väldigt bra. Jag testade att inte visa alls med min kropp hur jag ville att hon skulle gå i slalomet, bara klicka när hon gick rätt, och hon klarade det. :) Tunneln går bra och hindren går sådär, men bra med tanke på att vi bara får träna en gång per vecka. Den där plankan eller bommen (vad det nu kallas) som ligger på marken hade hon problem med idag igen, men det ordnar väl nog sig det också så småningom.

Dessutom är jag väldigt glad över hur bra hon betér sig ändå när hon är helt lös fast andra hundar är omkring, än så länge har hon hållits runt mig och inte gått fram till någon annan. :)


Imorgon bär det av till Vasa igen och på tisdag blir det utställningsträning.

Ja kom just precis in me Akira baket in promenad å nalete träning. Först å främst så mött vi 2 hondar. Hande ien trodd ja no e sku skit se mie tå e va in stor collie å an va bare ca 5 meter ifrån ås. Å LÖS!  Men Akira hadd itt e ljud. Itt na ragg räisas elå na alls! Hande arin skött se häilt bra å å brydd itt se alls i Akira vilket va bra, tå an va lös.

Men hede je itt na he jämfört me he ja ska berätt nu. Nejnej, bered er väl med popcorn och trip. Vi träna som vanligt nalete fotingång. Jag ha stampa på ställe nu rektit lieng å Akira ha itt alls fatta kva on sku jier. Ja ha vuri osäker på når ja ska belön å hulis ja ska förflytt me milan gangor. Men NU! NU ikvield så va on häilt förändra! Fast ja klicka fö en liten förflyttning me bakdäilin så fortsatt on runt me an å stana rektit fint i rätt läge. Ja belöna me massor me godis å beröm å hon fortsatt i samma stil. Baket en par gangor börja ja klick först tå on va rektit vör sidon. Å täi få gangor on hamna nalete snett så stäig ja bare e lite steg rakt åt sidon å hon följa baket rektit fint å kom tå i rätt position. On hadd jättebra kontakt me me häile tidin å ja jiestas, ja veta itt kva ja sku jier fö ti få on ti förståå hur dukti on va. :):)

He va meninjen att vi sku ha träna nalete hålla i lösrulle tå vi kom in men ja ödd no ut he tå e hadd ga såde bra tenn furi. :)

Å jo ja skrivar på dialekt fö att ja kona itt fö na i världen buri koncentrer me åp na "bettär" tå ja je i hitje tillstånde. ;D

GLAD å STOLT matte ska fortsätt läs på prov nu. :):)

Igår va jag ovanligt flitig och åkte till skogen och gjorde ett spår åt Akira. Det var ett bra tag sen vi gjorde ett nu så det var verkligen på tiden att spåra lite. Jag tror tyvärr, om man kan säga så, att jag hade gjort det lite fö lätt. Jag hade det att ligga ca 30 minuter och trodde att det skulle vara passligt svårt. Men Akira sprang snabbt längs spåret och visste precis var det gick. Jag hade t.o.m. gjort lite svängar i spåret, men även dessa tog hon galant. Hon lyfte nosen ibland lite för högt men detta berodde säkert på att det var för lätt. Nästa gång ska jag pröva med lite längre liggtid och lite snävare svängar och se hur det går då.

Nu kom Akira och jag för en stund sen in från en promenad runt metviken. Det var nästan full storm och innan vi gick hade jag bestämt att vi skulle hålla oss borta från alla öppna platser. Det gick däremot inte så värst bra eftersom vi gick över två broar och en stor öppen plats med cykelstigar och stora gräsmattor. Vi fick kämpa oss fram i motvind längs vägen och mittiallt så uppenbarar sig en svart spanielras av nåt slag, möjligtvis en blandras. Akira brydde sig inte mer än att hon försökte dra lite ditåt. :) Får hoppas att hon en dag kommer att kunna gå lugnt och stilla i hundmöten.

Vi skulle också behöva börja träna lite manlig hantering. Vi ska ju på utställning till seinäjoki den 20 oktober så tills dess skulle jag verkligen behöva få Akira åtminstone lite säkrare med "okända" män. Så hon inte lägger backen i 120 när domaren kommer fram. :/ Blir lite spännande det här om jag alls ska lyckas få henne så bra att domaren kan ta i henne. Ujuj.
Så frivillaga män - ANMÄL ER PÅ DATE MED MIN HUND! ;D

Igår var vi första gången på lydnadsträning vid Vasa Brukshundsklubb. Jag blev positivt överraskad eftersom jag hört att folk inom bruks ofta brukar använda sig av hårda metoder, ryck i koppel och liknande, men den här tränaren var helt annorlunda (även fast hon var i 50-års-åldern) och hon verkade veta precis vad hon höll på med. Hon förklarade bra både hur och varför man skulle göra på ett visst sätt. Hon talade finska men som tur var hade jag inga större problem att förstå vad hon sa.  :)

Vi var ca 7-8 stycken om jag minns rätt. Där fanns t.o.m. en till Vit Herdehund som jag tror var 1½ år gammal. Under själva träningen var det bara två åt gången på plan - en tränade platsliggning undertiden som kursledaren höll på med den andra och sen efter en stund bytte man. Kursledaren var väldigt effektiv i sitt lärande och det gällde att ha öronen på helspänn. :) Blir spännande att se hur följande träningstillfällen blir. Förhoppningsvis kommer Akira och jag att lära oss mycket nyttigt där.



Jag hittade några kort på datorn som jag nästan hade glömt bort från en skogspromenad med picknik & hundar som Ida och jag var på för några veckor sen. Här är några av korten:

Igårkväll har Akira och jag varit på vårt första träningstillfälle här i Vasa. Det hölls av Vasa Hundklubb och hon som höll kursen kunde både svenska och finska, vilket var jättebra. ;) Det var svårt att hitta dit så det var tur att jag tidigare på dagen hade kört runt och letat upp stället. Ett stort stall med massa hästar var där precis bredvid.

När vi kom dit skällde Akira en del, men hon uppförde sig exemplariskt när hon väl lugnat ner sig. En stor fet labradorhane var ca 2 meter ifrån henne och gjorde utfall hela tiden och skällde helt hysteriskt, då satt Akira bekvämt och tittade på allt annat förutom labradoren... :)

På plats var jättemånga hundar. Det var åtminstone 30-40 hundar om inte ännu fler. Det var två grupper - en med småhundarna och en med de lite större. Först så sprang vi allihopa runt i en stor cirkel. Sen började "domaren", hon som höll kursen, att gå igom hundarna en och en. När hon kom till Akira tillät Akira henne att klappa och röra henne helt bra, men hon drog sig alltid undan när hon försökte kolla tänderna. När "domaren" gått igenom alla blev det igen 2 kvarv runt plan i trav. Sen gick hon igenom alla hundarna igen och hade oss också att springa vissa mönster med hundarna. Denna gång tillät Akira att hon tittade på tänderna och hon kunda också känna överallt utan några som helst problem.
Akira stod också stilla i rätt position mycket bättre än vad hon gjort tidigare.



Förutom denna träning har vi också tränat lite i Närpes över helgen med Ida och Jessica. Vi har börjar träna lydnadsmomentet "rutan" m.hj.a. target och vi har ännu inte kommit så mycket längre än att lära in just target.
Hunden ska alltså ställa sig på denna target för att få belöning och så småningom flyttar vi ut targeten till rutan som är utmärka av 4 st koner. Tillslut ska hunden kunna springa till rutan utan att targeten är där.

På samma gång filmade vi lite och tog några bilder. Här är några av dem:

Det har varit SÅ mycket på senaste tiden att jag inte alls har hunnit skriva något här. Så här kommer en snabbgenomgång på allt som vi har gjort den senaste tiden...

Skolan har börjat och jag är så glad över att Akira lärt sig att va ensam i lägenheten i Vasa utan att bli orolig och börja skälla. Hon kan vara 2 timmar nu helt själv utan problem. Inget snyftande då jag går heller, hon ligger helt lugnt kvar. De dagar som jag har mer i skolan så för jag henne antingen till hunddagis eller till hundvakten.

Valpträff

Vi var på valpträff den 25 augusti till Fiskars bruk, nära Salo, i södra Finland.
Vi åkte ner redan på fredagsmorgon till Salo och övernattade där, på ett campingområde, i en av min mors välvalda "mummonmökki". Mamma har alltid en sån förmåga att hitta de äldsta stugorna i sämst skick att sova i. :) Inget ont med det, Johannes Linnankoski - en finsk författare - hade tydligen bott där sommartid under åren 1903-1905. ;D

Sen på lördag kl 12 var det valpträff. Alla valparna var där plus en långhårig halvbror, Pyry, från syskonens pappas sida. Han var en vecka yngre än dom andra. Vi hade åkt i god tid ifall vi inte skulle hitta direkt, men det gjorde vi och kom dit 45 min tidigare än de övriga. Endast Jimi och hans husse kom ungefär samtidigt som oss så han och Akira hann busa på ganska länge innan de andra dök upp. Då var både Akira och Jimi trötta av allt bus så dom orkade inte så mycket mer sen.

Jag hinner inte skriva så mycket mer om den här nu men här kommer några bilder:

Fin skog i södra Finland. Skulle passa fint som sök/spår skog. :)











































Akiras uppfödare Hannele Wiggenhauser






















































Många vita dårar.

Akira och Jimi busar. :)



Agility

Vi har även börjat på en nybörjarkurs i Agility. Det är endast valpar med så vi tar det lite lugnare med hopphindren. Kursen går på söndagar kl 18 vid Nämpnäs skola och vi har bara hunnit med två träningstillfällen ännu.
Akira avancerar snabbt och har nästan redan luskat ut hur hon ska göra i slalomet utan att jag lockar igenom henne. Den där "vippbrädan" ligger på marken och det är bara meningen att dom ska gå över den än så länge. Detta hade Akira lite problem med första gången så Jessica tipsade oss om att använda en targetstick till det hindret. Tyvärr gick vi inte alls över "brädan" på andra träningstillfället men efteråt gick jag och smygtränade lite och det visade sig att targetstickprincipen fungerade väldigt bra.

Vad är en targetstick och hur använder man en sån? undrar säkert många. En targetstick kan vara egentligen precis vad som helst. Jag använde en av Jessica hemgjord sådan med en ca 60 cm lång pinne med en liten boll fast tryckt på ändan. Hur gör man då? Man klickar och ger godis först endast då hunden nosar på targetsticken, i mitt fall bollen på ändan av pinnen. När hunden lärt sig detta fortsätter man med att dra undan den försiktigt när hunden försöker nosa på den, detta borde i sin tur leda till att hunden följer efter och då igen - klick & godis. Sen kan man ha hunden att följa efter denna längre och längre sträcka. När Akira kunde det här gick hon mycket bättre och säkrare på "brädan" då hon följde efter targeten. Ett bra knep man inte ska glömma bort att använda helt enkelt. :)

Sök & Spår

Spår har jag varit lat med på sistone och det har inte blivit av lika ofta som det borde. Sök o andra sidan har vi verkligen börjat satsa på på allvar. Vi håller på och tränar in rullmarkering nu också. Vi är fortfarande bara i början och har inte hunnit så långt, men man ska absolut inte stressa med detta moment. Vi använder oss av baklängeskedjning, d.v.s. lär in från slutet. Detta kan jag berätta mer om sen när jag har lite mer tid. Vi har köpt ett måttband på 30 meter så att vi så småningom ska kunna ha figuranter på hela djupet (50 m) så att inte hundarna lär sig fel avstånd och fuskar på den delen.

Förra gången vi tränade sök prövade vi att göra mer "som man ska":

1. Hunden springer ut
2. Hunden hittar figurant (får godis)
3. Hunden återvänder till ägaren på "stigen"
4. Väntar på att figuranten också kommit in till stigen.
5. Skickar iväg hunden åt andra hållet
Punkterna 2-4 sker igen
6. Man går fram med hunden ca 7-10 meter
7. Skickar ut hunden igen osv.

Vi var 5 st - jag, Jessica, Ida, Heidi och Maria, vilket gjorde att vi kunde skicka hunden 4 ggr. De hundar som kommit så långt i inlärningen att vi kunde dra dessa punkter var Akira och Molly, men det märktes att de var mer osäkra än vanligt då dom inte fick göra som tidigare. Dessutom hade vi ökat på avståndet lite också och figuranterna gömde sig mer än vanligt, kanske blev lite för svårt.

Lydnadsträning

Vår lilla grupp med överentusiasterna Ida, Jessica och jag har börjat träna lydnad tillsammans också. Våra träningar har än så länge gått ut på att befästa fritt följ, dvs att hunden går fot.

Senaste gången hade vi faktist en Lydnadsklass 1 genomgång och gjorde de moment som de enskilda hundarna klarade av. Jag blev förvånad av hur myckat Akira faktist kan av LK 1. :) Men något som VERKLIGEN borde tränas med Akira är tandkollningsmomentet. Det att en okänd människa kommer rakt framifrån och ska kolla tänderna medan hunden ska sitta stilla vid ägarens sida under tiden.

Jag hade med videokamera denna gång också och vi filmade varandra under träningen. Kul att se på film hur det ser ut. Det var främst fritt följ som jag var intresserad av att se på film för att se hur hon går med bakdelen.

Duktig igår

Igår när vi var ute och gick träffade vi en annan hund. Den var lös en bit bort och var på väg att springa fram till Akira, men ägaren fick honom inkallad efter en stund. Han hann altså inte fram men Akira var som tokig - skällde och kastade sig helt frenetiskt och skulle fram till den andra hunden. Här var hon altså INTE duktig. Den andra hunden och ägaren försvann bakom en stor buske och när vi kom runt busken stod mannen med sin hund där och sa att vi skulle komma dit och låta Akira nosa på hans hund som betedde sig exemplariskt. ;) Akira skällde inte mera som tur var och jag lät henne springa fram till den andra. Dom busade på ett tag och mannen hann dra flera hundhistorier innan jag sa att jag måste gå nu.. :P

Efter detta utbrott tog jag mig i kragen och kom fram till att jag NU måste börja träna hundmöten. Detta med skvallerträningsmetoden. Men vad i helvete är det då? :D Undrar ni säkert. Jo, alla gånger Akira ser en annan hund när man är ute klickar man och ger godis. Av detta lär sig Akira att skvallra efter en tid, alltså att titta upp på mig och vänta på godis när hon ser en annan hund. Skulle Akira börja skälla får hon inget mer klick/godis.

Lite negativt med detta är att man alltid måste vara beredd de gånger man är ute och ha med sig klicker & godis ifall man skulle träffa på en hund. Vi har träffat 3 än så länge och det har fungerat ganska bra. Akira fryser blicken på den andra hunden men hon varken drar eller skäller. Får se hur bra detta kommer att utvecklas sen. Allt hänger på att jag kommer ihåg att bära med mig klicker och godis. :)

En annan sak jag haft problem med sen hon varit liten är det att hon skäller ofta på folk man träffar i trapphuset och på gården. Å man vill ju allra minst att hon ska bli högljudd inomhus där det ekar och låter förfärligt högt. Problemet på gården förbättrades genast jag tog med henne till vasa. Eftersom det på "hennes gård" där sprang folk hela tiden. Hon vande sig med det och nu är det inga problem alls.

Ang problemet i trapphuset försöker jag att undvika folk där, men av någon anledning så hade jag extrem otur igår. Alla gånger vi gick där var det någon på väg upp eller ner.. MEN Akira var tyst. :) En gång reste hon ragg men det var inte så farligt. Hon blir väl mognare med åldern å inser att hon inte behöver bry sig i allt och alla. Hon är ju ändå snart 7 månader. :)

Sådär! Nu var ni uppdaterade på läget igen. :)
Tack för mig! Hej.